Att minska kostnaderna utan att kompromissa med kvalitet eller regelefterlevnad är en ständig utmaning för läkemedelsindustrin. Vid utformningen av en produktionsanläggning som uppfyller GMP (Good Manufacturing Practice), särskilt inom det snabbt växande området avancerade terapier såsom CAR-T, är det avgörande att förstå sambandet mellan CAPEX och OPEX för att kunna fatta välgrundade strategiska beslut.
I den här artikeln går vi igenom dessa två begrepp och hur de påverkar olika designval, med särskilt fokus på jämförelsen mellan öppna och slutna tillverkningsmodeller för avancerade terapier och deras ekonomiska konsekvenser på kort och lång sikt.
Vad är CAPEX och OPEX i en läkemedelsanläggning?
- CAPEX (Capital Expenditure): den initiala investering som krävs för att projektera, bygga och validera en anläggning. Detta omfattar bland annat byggnadsarbeten, utrustning, automation, luftbehandlings- och klimatsystem samt tekniska försörjningssystem.
- OPEX (Operational Expenditure): kostnader för den löpande driften av anläggningen, exempelvis energi, personal, underhåll, reservdelar, återkommande valideringar, rengöring, utbildning och indirekta kostnader.
Att minska CAPEX kan verka attraktivt i projektets inledande faser. Den initiala besparingen leder dock ofta till en oproportionerligt stor ökning av OPEX, vilket får en direkt inverkan på anläggningens totala lönsamhet.
Några enkla exempel illustrerar skillnaden:
- Att välja billigare men mindre effektiva system minskar CAPEX, men leder till högre energiförbrukning och ett större behov av underhåll.
- Att installera utrustning utan att i förväg planera nödvändiga åtkomstvägar och utrymmen för underhåll kan leda till kostsamma demonteringar eller långa driftstopp.
När den här typen av tekniska beslut fattas utan ett helhetsperspektiv på anläggningens livscykel riskerar den framtida effektiviteten att försämras.
Avancerade terapier: två modeller, två strategier
För tillverkning av avancerade terapier såsom CAR-T, gen- och cellterapier används idag två huvudsakliga GMP-koncept: en öppen tillverkningsmodell och en sluten tillverkningsmodell.
Den öppna modellen bygger på att produktionen sker direkt i klassificerade renrum, med manuella ingrepp i miljöer med höga renhetskrav. Personal och material måste följa strikta rutiner för in- och utpassage. Eftersom produkten exponeras direkt för den omgivande miljön kräver denna modell stora klassificerade ytor och omfattande miljökontroll.
Den slutna modellen bygger däremot på användning av isolatorer eller slutna processystem som separerar produkten från den omgivande miljön. Det gör det möjligt att arbeta i renrum med lägre klassificering. Processen genomförs i ett slutet tekniskt system, vilket minskar kraven på infrastrukturen och begränsar processens exponering för mikrobiologiska kontaminationsrisker.
Båda modellerna är fullt genomförbara, men deras påverkan på CAPEX och OPEX skiljer sig avsevärt.
Bild: Litek Pharma
Öppen modell
- Processerna utförs direkt i klassificerade renrum av GMP-klass B och omfattar i vissa fall zoner av klass A. Dessa föregås av en sekvens av renrum i klass D och C, i enlighet med GMP-kraven för stegvis inpassering av personal och minskning av den mikrobiologiska belastningen. De manuella ingreppen sker i området med den högsta renhetsklassen.
- En sekvens av omklädningsrum med stegvis ökande renhetsnivå krävs, med flera byten av kläder, skoskydd, handskar, masker och personlig skyddsutrustning.
- Luftbehandlingsaggregaten (AHU) måste hantera högre filtertryckfall och större luftflöden för att uppfylla kraven för de högsta renhetsklasserna. Detta leder till högre energiförbrukning och större belastning på luftbehandlingssystemet.
- Högre effektbehov för värme och kyla samt högre OPEX för produktion av kyla och värme.
- Stort beroende av operativ personal och mer frekventa valideringar av miljöförhållandena.
Uppskattade ekonomiska konsekvenser:
- Den initiala investeringen (CAPEX) är generellt lägre för vissa kostnadsposter, bland annat eftersom specialiserad utrustning för slutna processer inte behöver införskaffas.
- De årliga driftskostnaderna (OPEX) kan däremot vara upp till 60 % högre än för en sluten modell, till följd av energiförbrukning, omfattande användning av förbrukningsmaterial och större personalbehov.
Sluten modell
- Hanteringen sker i isolatorer eller slutna system, installerade i renrum av GMP-klass D eller, i vissa fall, klass C.
- Personalflödena i renrummen minskar avsevärt.
- Färre omklädningsrum och färre klädbyten krävs.
- Luftbehandlingsaggregaten kan dimensioneras mindre och behöver inte kompensera för lika höga tryckfall.
- De klassificerade ytorna blir mindre och kraven på miljövalidering reduceras.
Uppskattade ekonomiska konsekvenser:
- CAPEX kan öka med 15–20 % till följd av investeringar i isolatorer och specialiserad teknik.
- OPEX minskar däremot avsevärt: förbrukningsmaterial per batch kan reduceras med upp till 90 %, samtidigt som den totala energiförbrukningen och personalbehovet också minskar betydligt.
Vilka är de viktigaste OPEX-faktorerna i en öppen modell?
- Hög förbrukning av material per batch: renrumskläder, engångsmaterial och tillhörande valideringar står för en betydande del av kostnaderna.
- Större behov av operativ personal: fler personer i renrummet innebär mer utbildning, ökad risk för mänskliga fel och högre kostnader för personlig skyddsutrustning.
- Högre energibehov: större luftbehandlingsaggregat, kraftfullare kylsystem och mer omfattande validering till följd av kraven för GMP-klass B.
Detta innebär inte att den öppna modellen är mindre lämplig än den slutna. Modellerna har helt enkelt olika strukturer för sina driftskostnader. Beroende på produktionstyp, personalomsättning, antal batcher och andra parametrar kan den ena eller den andra modellen vara mer lämplig. Balansen mellan CAPEX och OPEX måste därför analyseras från fall till fall för att identifiera den lösning som bäst överensstämmer med kundens strategi.
Slutsats: ROI som beslutsunderlag för avancerade terapier
I projekt där varje batch kan motsvara en unik och kritisk behandling, vilket är fallet inom avancerade terapier, har anläggningens utformning en direkt inverkan på den långsiktigt hållbara driften. Därför är det relevant att gå längre än att enbart analysera investeringskostnaden (CAPEX) eller driftskostnaderna (OPEX) och i stället tillämpa ett helhetsperspektiv som även omfattar avkastning på investeringen (ROI).
ROI gör det möjligt att jämföra de två modellerna – öppen och sluten – ur ett övergripande perspektiv. Det kan uttryckas enligt följande:
ROI = (Driftsbesparingar + Vinster genom effektivitet/regelefterlevnad) / Initial investering
Syftet med analysen är inte att fastställa att den ena modellen är bättre än den andra, utan att ge kunden det beslutsunderlag som krävs utifrån de faktiska produktionsförutsättningarna, anläggningens planerade drifttid, antalet batcher som produceras per år och tillgången till kvalificerad personal.
Sammanfattningsvis finns det ingen universell lösning. Det avgörande är att ta hänsyn till samtliga faktorer – CAPEX, OPEX och ROI – och genomföra en strategisk analys baserad på projektets specifika mål.
I projekt där varje batch kan representera en unik och kritisk behandling, som inom avancerade terapier, påverkar anläggningens utformning direkt förutsättningarna för en långsiktigt hållbar drift.
Den slutna modellen kräver en större initial investering men möjliggör en effektivare och säkrare drift med bättre förutsättningar för framtida uppskalning. Avkastningen på investeringen (ROI) kan motiveras inte bara ekonomiskt utan även ur ett regulatoriskt och operativt perspektiv.
Den öppna modellen kan däremot erbjuda ett attraktivt CAPEX, men kan på medellång sikt begränsa anläggningens effektivitet och möjligheter till uppskalning.
Att utforma anläggningen utifrån ett ROI-perspektiv gör det möjligt att anpassa de tekniska besluten till företagets strategiska mål. Inom avancerade terapier är det just detta som kan göra skillnaden.
